Mental grundträning
Mental grundträning
Medveten spänningsreglering
Spänningssänkning
1) Avspänning
2) Avslappning (muskulär/mental)
3) Avkoppling
Koncentrationsträning
Hemisfärskifte
Praktisk nytta av mental grundträning:
1) Vila, återhämtning
2) Upplösning av spänningar
3) Inre jämvikt
4) Ökad självinsikt
Avspänning och avslappning går ut på med-veten reglering och kontroll över inre spän-ning och muskelspänning. Man skiljer på tre grader av spänningssänkning: avspänning, avslappning och avkoppling.
Avspänning
innebär att sänka sin inre spänning i det vakna, aktiva vardagslivet.
Avslappning
innebär ett alternativt medvetandetillstånd som skiljer sig från vakenhetstillståndet och från sömn- och drömtillstånd. Med hjälp av EEG-mätningar av hjärnvågorna kan man skilja på dessa olika medvetandetillstånd. I ett djupt avslappningstillstånd ser man på EEG-remsan att hjärnvågornas elektriska
spänning varierar med en frekvens om 10-12 toppar per sekund vilket kallas alfarytmen.
När man sover djupt är frekvensen lägre och när man är vaken är den högre. I alfatillståndet slapp-nar musklerna av, blodkärlen öppnas och vi får en bättre syrsättning av vävnaderna. Det bildas också mer smärtstillande endorfiner.
Avkoppling
är förmågan att utestänga tankar och känslor som hindrar att man att går ned i alfastillståndet.
Koncentrationsträning
är nödvändig för att åstadkomma en avkoppling. Koncentration innebär alltså att man både kan koppla bort ovidkommande tankar och känslor och att man klarar av att hålla sin uppmärksamhet på det man vill att sinnet skall syssla med.
Hemisfärskifte
är att medvetet öka högerhjärnans funktioner vilka alltså överväger vid avslappning, medita-tion och andra alfatillstånd. Bilden bygger på nobelpristagaren Roger Sperry´s forskning om de två hjärnhalvornas (hemisfärernas) olika funktioner. I dag anser man att konceptet är betydligt mer komplicerat än vad som framgår av bilden. Bilden kan dock duga som en enkel förklaringsmodell av fördelningen och balan-sen mellan sinnets logiskt-förnuftsmässiga funktion och dess känslomässigt-intuitiva funktion.
Den vänstra hjärnhalvan står enligt Sperry för logiskt linjärt tänkande. Den står för detalj-analyser, för språket och för tidsuppfattning. Allt detta har att göra med logik, analys och
detaljsammanhang. Det som dessutom utmärker vänster hjärnhalva är att den står för granskningen av det som våra sinnen tar emot. Det är alltså den vänstra hjärnhalvan som avgör om ett sinnesin-tryck stämmer med våra föreställningar och erfarenheter (referensramen) och alltså är trovärdig. Det må vara enbart en enkel signal via sinnesnerverna, en främmande tanke eller intrycket av en situation. Stämmer inte sinnesintrycket med personens referensram så bedömer vänster hjärnhalva att intrycket inte är trovärdigt eller verkligt (realitetstestningen) och det kommer inte att förankras särskilt djupt i vårt sinne. Det kan då inte fungera som en stark styrbild för oss. En människa som styrs påtagligt av vänsterhjärnans funktioner är ofta dåligt kroppsmedveten vilket gör att hon bland annat har svårt att känna av graden av vardaglig muskelspänning. Detta har förstås betydelse om hon dessutom är utsatt för ökad stress i sin vardag.
Den högra hjärnhalvan står för känsla och intuition liksom för förståelse av helheter och överblick. Den står också för fantasi, snilleblixtar, kreativitet, drömmar och förutsättningslöst tänkande. Viktigt är också att den högra hjärnhalvan är säte för kroppsuppfattning och kroppsmedvetenhet samt för beröringssinnet. Det är den högra hjärnhalvan som skapar de styrbilder som har betydelse för käns-lolivet och för mental påverkan på kroppsorganen.
Det moderna samhälles sociala struktur och vetenskap är uppbyggt på logiskt rätlinjigt tänkande.
Vi blir från barnsben tränade i detta. Det gör att många människor i vårt land har otränade höger-hjärnefunktioner. Vi får lära oss att intuition och känslor inte är viktiga. I nordiska länder är berö-ring av varandra inte riktigt socialt acceptabelt annat än i noga angivna situationer. Men om vi vill fungera harmoniskt så måste logik och rätlinjigt tänkande balanseras upp av intuition och känsla. Detta kan man göra genom att träna sig i tekniker för alternativa medvetandetillstånd som avslapp-ning, meditation, självhypnos m.m. Så tränar man upp sina högerhjärnefunktioner och kommer till större balans i sinnet genom en bättre integration mellan förnuft och känslor. Man kommer till större insikt om sig själv och sin värld genom att man tränar upp sin förmåga till överblick och helhetsssyn. Detta att kroppsmedvetenheten och beröringssinnet är kopplade till högerhjärnans funktion ger en tankeställare i en kultur där man i vår tid ser mängder med duktiga, ambitiösa förnufts- och pliktstyrda kvinnor och män som lider av kronisk spänningsvärk i musklerna.
Meningen med avslappningsträning är alltså inte att bli känslostyrd utan att åstadkomma bättre balans mellan hjärnhalvornas funktioner. Den praktiska nyttan av att regelbundet försätta sig i ett avslappnings- eller meditationstillstånd är i stället att man bjuder sig på kroppslig och mental vila och återhämtning. Stressutlöst mental och muskulär spänning minskar. Men det som i längden ger mest är att regelbunden avslappning och meditation skapar inre jämvikt genom att man med tiden får större självinsikt. Omärkligt kommer man undan för undan underfund med det som finns för-borgat i det undermedvetna. Allt som finns där kan ju bli till styrbilder för tankar, känslor, kropps-påverkan och beteenden. Den stora fördelen med ökad självinsikt är förstås att det hjälper oss att se våra svårigheter och problem klarare och med en viss distans. Detta i sin tur utgör förutsättningen för att man skall kunna ta sig an problemen med framgång.
Inget av allt detta får man dock uppleva om man inte regelbundet och under rätt lång tid minst en gång varje dag försätter sig en liten stund i ett avslappningstillstånd eller meditationstillstånd. Självdisciplin är i början högst nödvändig.