Självinsikt

När man vill hjälpa sig själv till ökad mänsklig växt och mognad är det inte nya sätt att agera som man i första hand bör inrikta sig på. Det primära är de nya tankebilder som man måste välja för att övervinna invanda programmeringar för trygghet och självbevarande. Det är dessa nya tankebilder som måste ge en så stark motivation att man vågar gå emot tryggheten i det invanda tänkandet. Det som kommer att hända är ju att man utsätter sin självbild, och sin världsbild, för förändring vilket ofta skapar skapar oro och osäkerhet. För det mesta vill vi inte gärna se på det som vi är och det som vi gör om det strider mot de invanda koncept som vi från barndomen har programmerats med.

Vi människor upplever fysiskt, känslomässigt och socialt obehag när våra behov inte är tillgodosedda och när vi känner att självupplevelse och livsupplevelse inte är i någon slags balans. Vi vill ju vanligen gå vidare i livet men i en konflikt mellan våra ärftligt och socialt förvärvade gamla trygghetsprogrammeringar och det nya som vi önskar oss så avgör dessa gamla programmeringar mycket ofta hur vi reagerar och handlar, eller inte handlar. En mera sammanhängande, holistisk, bild av oss människor som dynamiska balanserande system, sammansatta av underliggande system med liknande dynamiskt balanserande funktioner, kan då hjälpa oss att nå en större kunskap om oss själva. Den hjälper oss att lättare se orsakssammanhangen i våra fysiska, mentala och sociala lidanden, något som kan ge oss ökat hopp för möjligheten att positivt förändra våra reaktioner och handlingar istället för att enbart vara offer för händelser i omvärlden. Ökad kunskap om hur alla våra delar fungerar tillsammans som en enda rörlig och dynamisk helhet ger en tankeställare åt den som på något sätt känner av belastningen av alla de stressorer som en aktiv människa kan bli utsatt för.

Reaktionerna på dessa stressorer är ju i grunden överlevnadsfunktioner, vare sig de påverkar våra mentala funktioner i första hand och våra fysiska i andra hand, eller tvärtom. Naturligtvis hade de för mycket länge sedan ett överlevnadsvärde också för oss människor. Varje levande varelse är genetiskt starkt programmerad till att kämpa för sin överlevnad. Men dessa urgamla gamla reaktioner blir i vår tid ofta till ett hinder för ett harmoniskt samspel med andra av vår art. Det torde dock vara svårt att motivera sig för en längre tids mentalt förändringsarbete om målet för förändringen enbart syftar till en tryggare position i organisationer och samhälle. Den starkaste motivationen för ett sådant arbete med sig själv kommer ju vanligtvis ur en önskan om en bestående förändring av den egna totala livsupplevelsen.

Dessa frågeställningar är inte nya för oss människor. I långa tider har det funnits metoder och tekniker för ökad självinsikt och självpåverkan i syfte att påverka vårt sätt att agera i världen. Metoderna har ofta färgats av religiösa föreställningar. Men även utan en sådan överbyggnad har många av dessa gamla tekniker effekt på sinnets och kroppens funktion. Moderna påverkanstekniker av samma slag undviker en mystisk eller religiös överbyggnad men kan ge samma praktiska effekter. Avslappning och Mindfulness är två exempel. Andra är olika västerländska varianter av meditation och Yoga. Där måste man dock se upp. I det rika utbudet av just dessa tekniker döljer sig i ganska många fall stark påverkan av olika sorters mystik och tro vilket ju inte säkert förbättrar kunskapen om sig själv som människa. Ett modernt koncept för medvetenhetsförändring är Mental Träning. Och det finns många fler metoder som kan hjälpa oss att förändra känslor och föreställningar som inte längre tjänar oss. Men här är det viktigt att förstå att vi inte kan förvänta oss en bestående effekt av dessa metoder om vi inte använder dem dagligen under en längre tid. Det är styrkan i nya inre bilder som motiverar oss till att arbeta vidare på vår egen mentala växt och mognad och, som ett resultat av detta, gör oss skickligare i att hantera livets skiftningar.